Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Knut.
Det är dock hårdt att man skall ensam blifva!
Ingrid.
Ej är du ensam, du har mig ju kvar!
Knut.
Det är väl så, men se, jag visste ej
hur mycket jag höll af det kära barnet,
förrän jag mistat henne. Det blir tomt
och mörkt och kulet nu i gamla stugan
därhemma, sen vår solglimt har gått bort! —
Vår lilla fågel kvittrar nu sin visa
för andras öron, och hos oss är tyst! —
Hvem skall nu väcka mig ur morgonblunden
med sitt ”god morgon” och sin barnakyss?
Hvem skall nu stifta frid, du gamle Björn,
när det blir tvist emellan oss därhemma?
Björn
vänder sig utåt för att dölja sin rörelse.
Ja, raggen vete!
Ingrid.
Gaf jag nyss ej frid?
Knut.
Jo, kära hustru, men i hennes namn,
och därför lyddes budet af oss båda. —
Ung kvinna mäklar bättre frid än gammal,
det är bepröfvad sak, och du bör ej
upptaga illa den uppriktigheten.
Ingrid
leende.
I männer ären eder alla lika!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
