Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Knut
häpen.
Är det edert allvar?
Birger.
Ja, utaf hjärtat! Ty den riddersman,
som fostrat i sitt armod sådan dotter
som Sigrid fagra, är en redlig man
och därför räcker jarlen först sin hand
åt denne man till vänskap och försoning.
Knut
fattar rörd den utsträckta handen.
Nu ser jag hvad förut, af hatet ledd,
jag icke velat, icke kunnat se,
att stor och väldig man är Bjälbojarlen!
Till Ingrid, som jämte de öfriga inkommit under det föregående och
med glad häpnad åskådat hvad som skett, i det han för henne fram till
jarlen.
Min Ingrid! Tjuguårigt hat har smält
för jarlens blick, upptinad af din dotter
till ädel mildhets och försonings solsken!
Gud löne dig som gaf mig sådant barn!
Birger
fattar Ingrids hand.
Jag hälsar eder, fränka! Gifve Gud
att så jag fostrat mina barn som I
till landets heder och föräldrars fromma! —
Till alla gästerna.
Min hälsning eder alle! Nu vi vilja
deltaga i vår broders bröllopsfröjd
och fira under munter lek och skämtan
i dagar trenne vår försoningsfest!
Man hör ljudet af ett horn.
Hvad bådar detta!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
