Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
D a f n e.
Kom igen, när ni är på väg till abbén. Onkel är kanske
då åter borta . . . Tss! Farväl!
Hector.
Och då säger ni allt?
D a f n e.
Allt?
Hector
hviskar.
Ja, allt, som jag inte vet. . .
Kysser på fingret, skyndar ut i trädgården, förbi det öppna fönstret och bort.
Scen 3.
DAFNE.
D a f ne
under det hon förvirrad går hit och dit, flyttar och ordnar olika saker,
försjunker i tankar o. s. v.
Var det han? . . . Nej, men att det ändå var han! . . .
Först tyckte jag, att jag kände igen rösten och skrattet och . . .
Men . . . (Går upp till fönstret.) Där går han nedåt gatan.
Om man inte visste, att han vore en odåga, skulle man inte
kunna tro det. (Går nedåt.) Nej, men att det ändå var han! . . .
Ack, sådant månsken, sådana djupa skuggor som där hemma
finns inte här i Paris . . . Ah, bort! Då var jag barn, bara
barn, och nu . . . (Vill gråta i förargelse, men skrattar smått.)
Nu är jag en liten landtfröken! (Stampar.) Han visste inte,
att det var mig han träffade, i gul domino. Det var därför
han blef kär. Men jag skall hämnas på honom också! På
onkel! På alla! (Får en tanke.) Ah! Han skall på
maskeraden! . . . Jag skall fånga honom ... O, så hårdt, så hårdt!
. . . och sedan ge honom . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
