Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning af G. Castrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
idyller; det främmande ämnet har icke förmått frigöra lika
mycket af värmen i hans innersta väsen.
Den tredje samlingen Dikter, från 1843, innesluter
hufvudsakligen Runebergs lyriska diktning från de senare
Helsingforsåren och den första Borgåtiden. Man märker hur
hans lyriska inspiration blifvit allt knappare, och i själfva
verket bildar det ganska tunna häftet afslutningen på hans
lyrik. Under återstoden af sin bana författar han blott ett
fåtal sådana dikter, bland dem visserligen några af hans
allra skönaste, cykeln Ett litet öde (tryckt 1846), inspirerad
af Kanteletars finska folkdiktning.
Våren 1844 utkom Kung Fjalar, på hvilken han arbetat
de närmast föregående åren. Af alla Runebergs dikter är den
den mest storslagna och väldigt anlagda. Det i de yttre dragen
från Ossians sånger lånade stoffet har han behandlat i antik
anda med ett tragiskt patos, inspireradt af Sofokles’ tragedier,
och slutligen har han gifvit dikten en afslutning, i hvilken
hans egen kristligt försonande lifsåskådning tar ut sin rätt.
Men dessa olika element smälta samman till en helhet, som
visar oss en kamp mellan gudarna och en människa af större
mått än vanliga dödliga, en kamp som öfver sig har den
stora tragikens hela höghet. Runebergs formkonst visar sig
här i sin fulländning; stroferna, byggda efter antika mönster,
ha en plastisk skönhet af samma art som den dikten i sin
anläggning äger, kraftfull och hög och klar.
Från ”Kung Fjalar” öfvergick Runeberg närmast till
arbetet på Kungarne på Salamis. Men under sysselsättningen
därmed trängde sig andra motiv på honom, som lifligare
lockade hans fantasi och tills vidare sköto dramat åt sidan.
Det var Fänrik Ståls sägner, som nu togo hans tankar fångna.
Två af de dikter, som ingå i Sägnerna, voro redan tidigare
skrifna och tryckta: Molnets broder publicerades 1835 och
Den döende krigaren 1836. Under den tid, som sedan dess
förflutit, hade de fosterländska ämnena i Runebergs tankar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
