Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lyriska dikter - Mitt lif - Fåfäng önskan - Till den första kärleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vågen seglarns kosa stör,
stormar hvina ofvanför;
ack, ännu står purpurskyn
lika fjärran för hans syn.
FÅFÄNG ÖNSKAN.
Otaliga vågor vandra
på hafvets glänsande ban;
o, vore jag bland de andra
en bölja i ocean,
så liknöjd djupt i mitt sinne,
så sorglöst kylig och klar,
så utan ett enda minne
från flydda sällare dar!
Dock, skulle en våg jag vara,
den samme jag vore väl då;
här går jag ju bland en skara
af svala vågor också.
De skämta med fröjd och smärta,
på lek de tåras och le,
blott jag har mitt brinnande hjärta,
o, vore jag utan som de!
© ifc
TILL DEN FÖRSTA KÄRLEKEN.
Engång min första kärlek frågte jag:
min lefnads stjärna, säg, hur tändes du,
och hvadan äger du ditt milda ljus?
Då sade stjärnan: har du sett nångång
hur lätt en flyktig sky kan skymma mig?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
