Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lyriska dikter - Grumla icke flickans själ - Den enda stunden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
himlen syns ej mer i den!”
Flickan slog sitt öga opp,
talade med tårad blick:
sörj ej öfver bäcken, du,
bäcken klarnar snart igen.
När du såg mig stå en gång
vid en ynglings sida här,
du till honom tala bort:
grumla icke flickans själ;
aldrig skall den klarna sen,
aldrig spegla himlen mer.
DEN ENDA STUNDEN.
Allena var jag,
han kom allena,
förbi min bana
hans bana ledde.
Han dröjde icke,
men tänkte dröja,
han talte icke,
men ögat talte. —
Du obekante,
du välbekante!
En dag försvinner,
ett år förflyter,
det ena minnet
det andra jagar;
den korta stunden
blef hos mig evigt,
den bittra stunden,
den ljufva stunden.
* * *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
