Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett litet öde - 9. Men min fågel märks dock icke - 10. Sen har jag ej frågat mera - Legender - Kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Legender
Och jag arma flicka fiker,
söker skingra saknans mörker,
vårda värmen i mitt sinne,
vill som våren vänlig vara,
synas ljus som sommardagen.
Och jag gläds, fast sorgen gnager,
ler, fast tåren trängs i ögat;
men min fågel märks dock icke.
10.
SEN HAR JAG EJ FRÅGAT MERA.
Hvarför är så flyktig våren,
hvarför dröjer sommarn icke?
Så jag tänkte fordom ofta,
frågte, utan svar, af mången.
Sen den älskade mig svikit,
sen till köld hans värma blifvit,
all hans sommar blifvit vinter,
sen har jag ej frågat mera,
känt blott djupt uti mitt sinne,
att det sköna är förgängligt,
att det ljufva icke dröjer.
* * *
LEGENDER.
KYRKAN.
Hårda skiften, bittra pröfningstider
bragt från eget hemman, gods och välstånd
djupt i nöd och armod bonden Onni.
Åren härjat sist hvad ödet skonat.
5. — Nationallitteratur. 25: l.
67
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
