Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur Elgskyttarne - Fjärde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur ELGSKYTTARNE.
FJÄRDE SÅNGEN.
Redan i öster rodnade vintersolen, och redan
nådde de ifrande skyttarne ön, som, med granar bevuxen,
grönskade opp ur snön och åt älgarne skänkte en fristad.
Sex skidlöpare ordnades strax att bilda en skallgång,
medan i valda försåt sig skyttarne satte i hållet.
Jakten begyntes med stormande rop. Uppskrämda bland
träden,
svärmade orrar och järpar och stundom med buller en
tjäder;
skott sig mängde med skri, och af dån genskallade nejden.
Men som han sutit, satt i den rymliga stugan på herrgåln
Ontrus, den brunskäggyfvige, glad bland förtrogna kamrater.
Spinnande pigor blott och den skröpliga, halta Rebecka
voro därinne med dem, ty drängarna färdats till skogs ren.
Nu kring det långa bordet de glädtiga bröderna satt sig,
tömmande skummigt öl och kryddande ölet med brännvin;
likasom trän vid roten af rinnande bäckar besköljda,
när de af våren beklädas med löf och grönska och fägring,
utan sin möda och strid, så suto de alla vid bordet.
Endast den yngste i brödernas tropp, den sköne Tobias,
rörde sig där och besörjde att brist ej drabbade kannan.
Denne, ju oftare nu han till hushållskammarn och Hedda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
