Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kung Fjalar - Tredje sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Flyg sång, den matta fläkten på heden lik,
af ingen spord, besvarad af ingen,
för ljuft min suck att somna i nattens famn;
som sucken engång jag somnar, ock jag.”
Hon slöt. Från höjd, från däld och från våg en ton
till afsked sände flyende sången,
och ensam nu bland klippor i fjärran stred
mot tystnaden doft blott, Crona, din ström.
Då slog, i tysta, vänliga stjärnors ljus,
Oihonna opp sitt strålande öga,
åt Gylnandyne räckte hon mild sin hand.
Så talte de svala vågornas mö:
”Från bergens topp, så sjungs det, en kylig fläkt,
med dalens blommor leker Oihonna,
en våg hon är, som skimrar mot vårens sol,
eld talar dess blick, is gömmer dess barm.
O, ej till fläkt jag föddes och ej till våg,
fast ej min tjusning tändes, som andras.
En flickas varma, bäfvande hjärta slår
här, under min snö, af längtan också.
Men hvarför finns i Morven ej mer ett folk
af hjältar, like flyktade tiders?
För Finjals ätt för tung är hans sköld, och svagt
rör Ossians sträng en trånande skald.
Ren nog jag hört af suckar, och tårar nog
jag kostat Morvens smäktande söner;
för deras kärlek ägde jag kärlek ej,
jag gaf dem min sorg, jag kunde ej mer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
