Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kung Fjalar - Femte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nordens ära, hafvens kung jag nämndes,
for kring världen, som stormen far,
bröt den fräcke, stödde, där stöd behöfdes,
tog af drottar kronor, och kronor gaf.
Sådan hann jag Loras kust. Morannal
styrde sångernas stolta land.
Ryktet talte högt om hans dotters fägring,
och jag stred om henne med Morvens här.
Gamle kungen själf satt blind i tornet,
men hans söner jag slog i strid,
tog som segerbyte ombord Oihonna,
och mitt bröllop redde på skumhöljdt haf.
Fader, vet du hvad det är att älska?
Har du famnat en fröjd en gång,
ljus som himlen, yppig och rik som jorden,
och som båda blommande utan gräns.
Hvad jag varit blef mig som en skugga,
blek den glans, jag i hoppet sett.
Segrar, vunna redan, och segrar, drömda,
allt var tomhet blott mot den stund, som var.
Vårens vindar förde mina segel
utan syfte på ändlös ban,
solbelysta, jublande vågors skuldror
lyfte högt min sällhet mot gudars hem.
Då var sorgen nära. Satt vid rodret
jag, en afton, i drömmar sänkt,
blott Oihonna vakade vid min sida,
och från höjden såg oss en stjärna blott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
