Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kung Fjalar - Femte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hafvet svallar vredgadt, stormen ryter;
men I bjuden, och vågen sänks,
hafvet lyder, hafvet, som flottor slukar,
har ej makt att svälja ett hjälplöst barn.
Jag har lärt er känna, ej jag blyges
att mig böja för en engång.
Mätt jag är på lifvet, och jordisk storhet
är mig ringa vorden. Jag går till er.”
Så han sade, och med svärdet stilla
skar han runor i ärrigt bröst.
Hjärtats källor brusade fram ur djupet,
varmt med Hjalmars blandades faderns blod.
Sommarns kväll såg klar och ljus på norden,
lugn sig bredde kring land och haf,
bortom skogen dolde sin strålflod solen,
och, likt dagen, slocknade Fjalar kung.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
