Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fänrik Ståls sägner. I - Fänrik Stål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag lärde känna där en man,
soldat för längesedan,
nu ägde fänriks titel han,
men lyckan var i nedan.
Gud vet det, hur han kom en dag
att bo i samma gård som jag.
Jag såg mig då som en person
med få, ja inga brister,
jag var student, på kondition,
och kallades magister,
mitt ”mensa” gaf mig öfverflöd,
den gamle åt på nåd sitt bröd.
Jag rökte ”Gäfle vapen” jag
och hade sjöskumspipa;
den gamle skar af blad sitt slag,
då han ej var i knipa,
i sådant fali blef mossa blott
hans nötta masurhufvuds lott.
O tid af guld, o lif blott tändt
för nöjet och behagen,
då man är ung, och är student,
och har fullt opp för dagen,
och ingen annan sorg försökt,
än att mustaschen växer trögt!
Hvad visste jag af andras nöd,
jag blott min glädje kände;
min arm var stark, min kind var röd,
och alla pulsar brände.
Jag var så yr, jag var så ung,
och stolt som jag var ingen kung.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
