Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fänrik Ståls sägner. I - Fänrik Stål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så var min hälsning. Gubben såg
förvånad upp från noten,
en glans uti hans öga låg,
som om han stått för roten:
”jo, därom kan jag ge besked,
om herrn så vill, ty jag var med.”
Jag satte mig på sängens halm,
han började berätta
om Dunckers eld, om kapten Malm,
om mången bragd för detta;
hans blick blef ljus, hans panna klar,
jag glömmer ej, hur skön han var.
Han sett så mången blodig dag,
så många faror delat,
ej segrar blott, men nederlag,
hvars sår ej tid har helat,
så mycket, som ren världen glömt,
låg i hans trogna minne gömdt.
Jag satt där tyst och hörde på,
och intet ord förspilldes,
och natten hunnit halft förgå,
när jag från honom skildes;
han följde mig till tröskelns rand
och tryckte gladt min bjudna hand.
Sen sågs han aldrig mera nöjd,
om han ej mig fick skåda,
vi delte sorg, vi delte fröjd,
vi rökte vapnet båda.
Nu var han gammal, jag var ung,
jag blott student, han mer än kung.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
