Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fänrik Ståls sägner. I - Sven Dufva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gevär och ransel fick han dock behålla, äfven han,
fick vara dräng, där man höll rast, soldat där striden brann;
men slåss och passa opp gick allt med samma jämna ståt,
och aldrig blef han kallad rädd, blott tokig mellanåt.
På återtåg var Sandels stadd, och ryssen trängde på,
man drog sig undan steg för steg längs stranden af en å.
Ett stycke fram på härens väg gick öfver ån en spång,
där stod en liten förpost nu, knappt tjugu man engång.
Som den var sänd i ändamål att bota vägen blott,
låg den i ro, sen det var gjordt, långt skild från hugg och skott,
tog för sig i en bondgård där allt hvad den kunde få,
och lät Sven Dufva passa opp, ty han var med också.
Men plötsligt blef det annat af, ty utför närmsta brant,
i sporrsträck, på en löddrig häst, kom Sandels’ adjutant:
”till bryggan, gossar,” ropte han, ”för Guds skull, i gevär!
Man sport, att en fientlig trupp vill öfver älfven där.”
”Och herre,” talte han till den, som förde folket an,
”rif bron, om ni det kan, om ej, så slåss till sista man!
Armén är såld, om fienden här slipper i vår rygg.
Ni skall få hjälp, genralen själf han ilar hit, var trygg!”
Han flög tillbaka. Men till bron hann truppen knappast ned,
när högt på andra strandens vall en rysk pluton sig spred.
Den vidgades, den tätnade, den lade an, det small;
dess allraförsta salfva ren blef åtta finnars fall.
Det var ej godt att dröja mer, man sviktade enhvar.
Ännu en åska, och man såg blott fem kamrater kvar.
Då lydde alla när det ljöd: ”gevär i hand, reträtt!”
Sven Dufva blott tog miste han och fällde bajonett.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
