Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fänrik Ståls sägner. I - De två dragonerne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Båda stodo lika nära
ett gemensamt mål,
hvar gång Lod blef nämnd med ära,
nämndes äfven Stål.
Lyckan svängde dock omsider
att den ena seger vann,
Lod gick fri i alla strider,
Stål blef sårad han.
Dömd till hvila på det sättet
låg han tyst och led,
låg som sjuk på lasarettet,
då kamraten stred.
Långa månar af elände
hade småningom dock flytt,
och den tappre återvände
till sin trupp på nytt;
men då stod han främst ej mera,
som han fordom stod;
för hans likar gällde flera,
och medalj bar Lod.
Stål han såg kamratens lycka,
hörde hur hans rykte steg;
hvad hans hjärta kunde tycka
spordes ej, han teg,
lät ett ord ej det förråda,
ej ett anletsdrag. —
Nu på ströftåg hade båda
hållit ut en dag.
Gjordt var allt som borde göras,
det blef tid att vända om,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
