Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fänrik Ståls sägner. I - Kulneff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
du träder närmre, och du ser
en mun som under skägget ler,
en blick helt öppen, varm och mild,
det är just Kulneffs bild.
Dock fick man vara trygg och van
för att ej blekna vid hans choque,
var man det minsta rädd för fan,
var man för honom ock;
det var på håll hans åsyn blott
som skrämde mer än pik och skott,
och hellre såg man mot hans hugg
än mot hans svarta lugg.
Så sågs han, när han rände an
med sabeln lyft, i eggadt språng,
och sådan var han, säger man,
när han höll ro nångång,
när, med sin korta päls uppå,
från gård till gård han syntes gå,
och dröjde kvar som vän och gäst,
hvarhelst han tyckte bäst.
Än talar mången moder om
sin skräck, när utan krus och lof
raktfram till vaggan Kulneff kom,
där hennes älskling sof.
”Men,” säger hon, ”han kysste blott
mitt barn, och log så fint, så godt,
som nu hans bild på väggen där,
om blott man närmre är.”
Visst är att i sitt rätta ljus
var gubben Kulneff god som guld,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
