- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 25:1. Johan Ludvig Runeberg /
245

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fänrik Ståls sägner. II - Fänrikens marknadsminne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Fänrikens Marknadsminne

Gladt det var mig städs att råka en kamrat från krigets tid,
men på denne såg jag bara, hjärtat blef ej varmt därvid.
Yfs, jag tänkte, lys och stråla, förr var du bland oss också,
mindre stolt, men bättre smyckad var du när du blödde då.

Nu ljöd sången, skrällde plötsligt orden, som jag nämnde här,
genom marknadssorlet trängde stämman darrande och skär:
”gode vänner, män och kvinnor, finns här någon som mig hör,
som vill lyssna till en visa af en gammal granadör?”

Jag var en som ville lyssna, en af granadörens sort,
och jag vände mig i stillhet från den höge herren bort,
styrde några steg åt sidan genom trängseln tyst min gång
och kom fram till gamle knekten, där han satt och sjöng sin

sång.

Högrest, men med blottadt hufvud, på en trappas steg han satt,
med den vänstra handen höll han öfver knät sin slitna hatt.
Denna hand fanns kvar att sträckas mot en unnad gåfva än,
men den högra den var borta, kriget hade skördat den.

Och han sjöng för menigheten, hvem som ville höra på,
skral var sången, priset ringa, hans publik var likaså.
Närmast honom kring hans trappa stodo i förtroligt lag
några trasigt klädda pojkar och en glad student och jag.

Men han sjöng om höga minnen, dar som strålat längesen,
hjältar gömda nu i grafven, bragder halftförgätna ren.

Det var Finlands kamp han sjöng om, fosterlandets sista strid,
våra segrars, våra sorgers och vår äras gyllne tid.

”Jag har stått för kulor,” sjöng han, ”uti sex och tretti slag,
kunnat tåla köld och hunger, kunnat vaka natt och dag;
jag har varit man i ledet, fast jag nu förskjuten är,
har min bättre arm i Ume’ och den andra bräcklig här.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/25/0248.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free