Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fänrik Ståls sägner. II - Von Törne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag minns hur ofta, när han var bland kända,
det var hans lust att orda utan ända
om detta land, ”det bästa rakt som fanns”,
och om dess folk, ”ett sådant folk som hans”.
Han stod då gärna bredbent midt i ringen,
det var hans sturska vana, efter ingen
i vida världen, liten eller stor,
förneka djärfts att han var finsk major.
Som denna ära höll han ingen annan,
med den i hugen lyfte stolt han pannan,
och var beredd att gå fast mot en värld
med sin kohort, sin fullmakt och sitt svärd.
Ibland likväl, när han var rätt i taget,
beskref han finnens enfald för gelaget,
hur ärlig mången var, men dum också:
han log hvar gång ett jättelöje då.
Men kom en annan och försökte klandra, —
pass! Det gick an för gubben, ej för andra.
Långt förrn berättarn hunnit än till slut,
fick han tillbaka: ”herre, håll er trut!
Jag frågar er, som är så stolt i orden,
hvar ni sett en nation på vida jorden,
sett, eller läst om en i skrift, i bok,
mer än den finska ädel, käck och klok.
Försök att stå med den på tjänstens vägnar,
där kulan hviner och där blod det regnar,
och svara, sen ni pröfvat själf och sett,
om finnen saknar eld och ej har vett!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
