Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fänrik Ståls sägner. II - Munter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om han höll sig där man stållde’n,
eller ryggade tillbaka,
om i striderna och slagen
han fick hvitt i anletsdragen,
eller såg mot dödsminuten
mörkbrun, som af koppar gjuten?
Till armén från vilda skogen
kom han styf till skick och later,
sina tappra fäder trogen,
allt från hedenhös soldater,
svarte kort och talte föga,
log med skalken i sitt öga:
högst tre ord, sen stum som siken,
men på hufvet slog han spiken.
Liksom han, så hela raden
af hans släkt gått fram i världen,
blödt och dött i lägsta graden,
hållit truten, talt med svärden.
En gång, som ett troll omsider,
steg i Karl den tolftes tider
ända till furir en Munter,
sen dock bar på nytt herunter.
Mången, ej i tjänsten öfvad,
släpper sent sitt hem ur minnet,
hänger näbb och går bedröfvad,
innan tiden stålsatt sinnet;
sådan var ej Munters vana,
nej, till tredje Gustafs fana
kom han, rakt från första dagen
som en slant till krigsman slagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
