Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fänrik Ståls sägner. II - Adlercreutz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han står allena, ingen har han när,
minutligt blott man komma ser och vandra
en ung soldat, som bud till honom bär;
men framför honom och bakom står här mot här,
med blod och dödar hotande hvarandra.
Inför hans öga ligger Siikajokis nejd
så vinterödslig, som ett lik på båren,
och för hans tanke än mer ödslig Finlands fejd,
med återtåg i blygd, med strid och ära väjd,
och ryska härens jubelhån i spåren.
Däraf det mörker på hans panna bor,
den skugga, som de ädla anletsdragen
har öfverhöljt som med ett sorgens flor:
han ser sitt fosterland, en fattig, skyddlös mor,
ett offer bli på söners mod bedragen.
Den man, som detta skådar, skådar allt förödt,
att svika pliktens bud var ej hans vana:
han är en man så trofast något land har födt,
en man, som pröfvat faror, kämpat, segrat, blödt
som yngling redan under ärans fana.
Du ser ett sinne, som ej bräckts, ej böjts,
af lust, af nöd, af låga eller höga,
du ser en ande, som i stormar höjts,
du ser den tappraste bland tappre, Adlercreutz: —
han har de bilderna för själ och öga.
Och dock så är det han, just han, som nyss befallt
det dystra sorgespelet börjas åter,
en hopplös färd, en vandring utan rast och halt,
en mistning steg för steg af hemland, ära, allt,
hvad blott ett brustet hjärta ej begråter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
