Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finländsk litteratur utom Runeberg. Inledning af G. Castrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bragt.* Walter Scott och Ingemann ha varit hans närmaste
mönster, men han har funnit en egen ton, rask, ledig, pigg,
en ton som väl i någon mån får sin förklaring af att det var
som tidningsman Topelius ursprungligen begynte sitt
novel-listiska författarskap, som i stilen bibehåller något af de
bästa journalistegenskaperna, både i berättelsens fart och
liflighet och i den aldrig svikande älskvärdheten i tonen.
Topelius’ öfriga noveller nå icke i höjd med ”Fältskärns
berättelser” ; de ha samma formella förtjänster, men hans böjelse
för en rätt ytlig romantik får i flertalet af dem alltför fritt
lopp. Däremot höra väsentligen till hans prosaförfattarskap
hans barnböcker, som förskaffat honom hans vidaste rykte
och hans största popularitet.
Men annars har den skönlitterära prosan i Finland under
detta skede, om Runebergs noveller lämnas å sido, knappast
något att uppvisa, som skulle höja sig öfver dilettantförsökens
nivå. Den kan icke uppvisa en kontinuerlig utveckling som
den svenska prosaberättelsen under adertonhundratalet och
som, åtminstone i hufvudsak, den finländska lyriken.
Än fattigare är dramat. Äfven här är Topelius en af de
främste, och hans Regina von Emmeritz har allt hittills
bibehållit sig på teaterns repertoar trots sitt starkt romantiska
innehåll, som med dolkarna och giftet minner om att Victor
Hugo varit mönstret. En betydande efterföljare fick
Topelius likväl: Wecksells ”Daniel Hjort” uppföres några år
efter ”Regina von Emmeritz”. Djupare, allvarligare i sin
anläggning än Topelius’ drama, har det en helgjuten, fast
utformad hufvudperson, och dess mot social orättfärdighet
riktade patos ger det ett nästan modernt drag.
Dessa två dramer representera allt hvad den äldre
dramatiska litteraturen i Finland utom ”Kungarna på Salamis” har
* Då »Fältskärns berättelser» i sin helhet torde vara känd snart sagdt
öfverallt, har utg. icke ansett lämpligt att här intaga något fragment af dem.
Af liknande skäl ha icke heller stycken ur Läsning för barn medtagits.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
