Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lars Stenbäck - Ur Dikter - Till Johan Vilhelm Snellman - Nattstycken - 1. Orgier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kan Dikten, ack, Guds barn ej nånsin blifva,
och fri, försonad af sig skaka gruset?
Skall evigt, fjärran ifrån fadershuset,
blott som en fallen ängel kring den drifva?
När skall sin skumma värld den öfvergifva,
där den bland irrbloss dansar, blind af ruset?
När skall dess öppna öga klart se ljuset,
och Kristi tro dess hjärtas gömmor lifva?––––
Hvad kärt för mänskan är i dödligheten,
hur vill det ständigt nådens himmel svärta,
vill röfva bort från henne saligheten!
O, har du ögon, skall du se med smärta,
att fast i kristlig dräkt är klädd poeten,
så sitter hedningen dock i hans hjärta.
NATTSTYCKEN.
1. Orgier.
Gif mig den blanka
bägaren åter,
gif mig det varma
vinet igen,
dricka jag vill den
djupaste droppen;
glädjen i botten
bor, som jag hört.
Skål, du mitt bistra
blödande hjärta,
skål för din välgång,
värdaste vän!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
