Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zachris Topelius - Ur Ljungblommor - Vid älfmynningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
du, plötsligt jätte vorden,
din lugna bädd förlåtit
och brottats vildt ibland
med furan på din strand.
Sen har du, långt från fjällen,
i stilla dalar susat;
blott svanens färd i kvällen
din spegelyta krusat,
och strandens blommor tyst
din vackra hvirfvel kysst.
Och i ditt blåa öga
sig lundens fägring målat,
och ur din barm den höga
azuren återstrålat,
och lifvets skönhet all
har lett i din kristall.
Nu skynda att ditt flöde
i hafvets sköte dölja I
Hur lik ett mänskoöde
din saga är, o bölja!
Hur lik i nöd och strid,
i skönhet och i frid!
Säll den, lik dig, förklarad,
med himlen i sitt sköte
och spegelns glans bevarad,
sitt öde går till möte
och sjunker ljus och blid
i evighetens frid.
* * *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
