Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zachris Topelius - Ur Ljungblommor - Ur Sylvias visor - 1. Sylvia presenterar sig själf och bjuder sorgerna rymma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag har en fröjd för ditt fria val,
jag har en läkdom för hvarje kval,
som än ditt innersta sårar.
Kom ut till mig, du förgråtne vän,
till vår och frid och försoning!
O, huru stor är Guds godhet än,
hur full af nåd och försköning!
Hur hög hans himmel! Hur blått hans haf!
Hur grön, hur härlig den jord han gaf
oss, bleka blomster, till boning!
Kom ut, kom ut, och var fri och ung,
ty hoppets dagar de randas!
Kom, var en fågel som jag, och sjung
hur skönt det dock är att andas,
att andas ut i den gröna hamn,
naturens älskade modersfamn,
där ljus och skugga de blandas.
Ty vida världen är fri och grön,
fast mycket tvång bor därinne;
och Finlands bygd är så rik och skön,
fast mycket armod vi finne;
och sången strålar af glädje här,
fast litet sväfvande vemod bär
af vårens korthet ett minne.
Vårt sätt att glädjas är så en gång,
det står ej mer till att dölja;
vi lärde det af vår fågelsång
och strandens hviskande bölja.
Ja, ja, det är litet sorg däri;
men Finlands bygd är dock glad och fri,
så länge hafven den skölja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
