Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zachris Topelius - Ur Nya blad - Voltaires hjärta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men detta ljus var kallt som is,
och denna blixt var hån,
och denna kvickhet, högt i pris,
var grin af en demon.
Han var den udd af tidens svärd,
som slog det gamla kull;
men tom han lämnade den värld
han fann af villor full.
Han ryckte Gud allsmäktig ned
från stjärnornas palats
och satte sen, att gyckla med,
en sköka på hans plats.
Fri var han, — fri från hvarje band,
som mänskor heligt är:
Gud, oskuld, dygd och fosterland, —
den prisade Voltaire.
Han visste ej,. att kärleken
är mer än döden stark;
han trampade, till hån för den.
sitt lands Johanna d’Arc.
Men tänka stort är tänka varmt
och högt, ej endast fritt.
Hans nej var rikt, hans ja var armt:
de kunde vara kvitt.
Det adertonde seklets man
förbytt Sven Dufvas lott:
ett dåligt hjärta hade han,
men hufvut, det var godt.
Hvi har du nu, o eftervärld,
förvändt hans storhets mått?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
