Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zachris Topelius - Ur Sägner i dimman - Fröken Drifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och företager sig att af pyramiden göra en rundbåge, af
parasollen en lie eller af lejonet en behornad älg.”
"Natur am expellas fur ca" inföll doktor Rabe. ”Redan
romarne visste, att naturen gycklar med det pedantiska
stödet.”
”Ja,” fortfor berättarinnan; ”hon hatar tvånget, hon
älskar friheten, och det märkvärdiga är, att just friheten,
som tyckes förakta regeln, är hennes lyckligaste metod att
frambringa det behagfulla måttet. Jag borde kanske icke
vara så uppriktig, då ju mitt kön framför andra är hänvisadt
till konvenansen; men jag har alltid funnit, att i hvarje
naturväsen finnes något som utskrattar konsten. Bind naturen,
och hon gör uppror; försköna henne, och hon blir oskön;
men böj henne efter hennes egna lagar, och hon skall
igenkänna sig själf, hon skall lyda och blifva älskvärd.
Det är sant, att en snedvuxen människa behöfver en
annan plantskola än ett snedvuxet träd; det är obestridligt,
att hennes rötter, som vändas inåt, fordra en annan
uppfostran, likasom de insuga andra näringsmedel. Hennes sol
är kärleken, hennes luft seden, hennes regn tårarna, hennes
tuktomästare samvetet. Men med allt detta återstår äfven
hos henne tillräckligt naturtycke, för att ju regeln för hennes
uppfostran bör hämtas ur lagarna för hennes fria utveckling.
Emedan hon lättare än trädet kan förkonstlas, är det
bryd-sammare att återställa hennes raka växt, när hon en gång
vuxit krokig; men emedan hon är oändligt spänstigare, är
hon äfven oändligt känsligare för inflytandet af sina
naturkrafter : kärleken, seden, tårarna och samvetet.
Den obetydliga historia om ett kufvadt uppror, som
jag nu går att omtala, hör till de mest alldagliga, ty den
upprepar sig öfverallt i olika former. En något bjärtare
färg, en mer än vanligt afstickande kantighet är det enda
som skiljer detta upprorsförsök från otaliga dylika i skötet
af nästan hvarje hem. Lyckliga de familjer, där icke mot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
