Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zachris Topelius - Ur Sägner i dimman - Fröken Drifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hållas stilla på sin plats vid mosters sida och slutligen icke
dansa annat än polonäs.
”Dansa kan jag nog,” genmälde Drifva med mycken
säkerhet. Hon hade ju svängt i polskan på trettio
bondbröllop.
”Du kan det icke ännu, men du skall få lära det,”
tröstade mostern. ”Om någon bjuder upp dig, kan du svara att
du vrickat din fot.”
”Min fot?” upprepade Drifva förundrad. ”Vill någon
springa i kapp med mig, så skola de se, om jag vrickat
min fot.”
En bal hos landshöfdingen var alltid ett evenemang. Här
samlades en icke talrik, men fin sällskapskrets, och Uleåborg
var vid denna tid kändt icke blott för sin gästfrihet, som i
alla tider förblifvit densamma, utan ock för ett slags grädda
af civilisation, ett högre bildadt och mera cirkladt umgängeslif,
än någon annan ort utom hufvudstaden då kunde erbjuda.
Hos den annars enkle, flärdlöse landshöfding Stjernschantz
och hans älskvärda maka, född Cronstedt, var man alltid
van att finna denna grädda, som visserligen ej lyckades
utestänga ett och annat exemplar af gröfre borgerlighet, men
som var nogräknad i sin konvenans och icke tillät något
af steg från sina begrepp om det passande.
Drifva infördes af sin moster på balen, mottogs med
välvilja och lyckades nöjaktigt debutera i sina första
hälsningar. Därpå intog hon, så styf, stum och orörlig som man
någonsin kunde önska, en plats vid sin mosters sida och
betraktade häpen den nya värld, som för första gången
öppnades för barnet från ödemarken. Allt var märkvärdigt,
allt underbart: toaletterna, uniformerna, ordnarna,
parfymerna, betjänterna i deras livré med hvita västar och
handskar, vaxljusen i kronorna, det bonade golfvet, de stora
trymåerna, de sidenklädda sofforna, förmakets brokiga
mattor och förgyllda bordstudsare, men isynnerhet musiken af
9. — Nationallitteratur. 25: 2.
133
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
