- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 25:2. Finländsk litteratur utom Runeberg. Stenbäck, Topelius, von Qvanten, Wecksell, Tavaststjerna, Lybeck /
140

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zachris Topelius - Ur Sägner i dimman - Fröken Drifva

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

långa praktik för att få bukt på denna ostyriga elev,
förlorade han allt hopp att kunna dressera ekorren. Man hörde
honom säga i höjden af sin indignation:

”Hon ruinerar mig, hon förstör mina elever med sitt
bondaktiga uppförande. Jag vågar knappt mera säga henne
en enda reproche; hon vore i stånd att svara mig med
en örfil.”

Det må lämnas osagdt, om han ej haft skäl för sin
fruktan. Men jag vågar påstå att det var förtal, när man
i staden berättade att Drifva lagt krokben för pojkarne och
luggat dansmästaren. Att hoppa kråka i masurkan var redan
nog att bringa en nitisk danslärare i förtviflan.

En dag, när hon på detta sätt fullständigt förbryllat
skolan och läraren, fattade Drifva midt i lektionen hatt,
kappa och öfverskor, nickade åt kadriljen och sade:

”Adjö, nu går jag!”

Froste gjorde ett försök att följa henne, men
återhämtades med polis från förstugan och såg från denna dag ut
som ett offerlamm i kadriljen.

Drifva gick, kanske med något klappande hjärta vid
tanken på hemkomsten.

”Jag har gått hem från dansskolan,” sade hon så
ogeneradt som möjligt, och därvid slog hon omkring sig
med båda armarna, som pojkar göra för att få värme i
kölden. Det var kallt, och muffar voro ännu en okänd lyx.

”Är det i dansskolan du har lärt dig att fäkta med
armarna som en färgareskylt?” frågade moster.

”Nej, icke med armarna, men med benen, så här!”
svarade Drifva.

Och nu härmade hon herr Remahls battemanger på
ett sätt som kunnat narra en kalif att skratta.

”Jag fick ondt i fotterna af att beständigt vrida dem
utåt. Och så är det väl bäst att sluta,” tillade rymmerskan.

”Sluta? Hvad vill det säga?”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:44:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/252/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free