Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zachris Topelius - Ur Sägner i dimman - Fröken Drifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var fylld, halfmörk som vanligt, allt i spänd väntan. Det
dröjde något; pjäsens elake slottsfogde sökte sin röda peruk.
Under tiden inkom en dräng och putsade talgljusen. Drifvas
blickar tycktes genomborra ridån.
Ändtligen upprullades det mystiska förhänget. Man såg
grefvinnan af Saverne — jag tror det var Saverne — hennes
dygdige page Fridolin och den rödhårige slottsfogden, som
gjort grefvinnan sin kärleksförklaring, men blifvit afvisad
med förakt. Naturligtvis svor han att hämnas, hvilket var
lätt nog, emedan grefven befanns ytterligt svartsjuk. Drifva
var endast öga och öra. Under entreakten kringbjödos
konfektstrutar, och moster Lucia hade försett sig med äpplen i
klänningsfickan.
Andra akten började med slottsfogdens förrädiska
stämp-lingar. Drifva åhörde förtrytsamt hans nedriga företag;
den frusna strömmingen begynte smälta. Hon var
öfver-tygad att grefven icke skulle låta så plumpt bedraga sig,
beslöt afbida händelsernas gång och roade sig blott under
nästa entreakt att knäppa äpplekärnor i ansiktet på bekanta
herrar, i hvilken konst hon besatt en förundransvärd
skicklighet.
I tredje akten kom man till masugnen och den bultande
brukshammaren, en förskräcklig masugn, tillräcklig att steka
minst ett dussin pager på glöd! Man hörde grefven befalla
de sotige smederna att kasta i ugnen den person, som frågade
om man efterkommit grefvens befallning. Drifvas förtrytelse
växte med hvarje minut. Hon behärskade sig, hon pekade
blott med fingret på slottsfogden och ropade på finska:
”Kattos pukkia!”*
Upplösningen nalkades. Fridolin blef skickad till masugnen
med den fatala frågan. Huru kunde åskådarne sitta så
lugna? Man återsåg den förskräckliga masugnen. Man hörde
de sotige smedernas samtal om karlen, hvilken de kastat i
* Se på bocken!
10. — Nationallitteratur. 25: 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
