- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 25:2. Finländsk litteratur utom Runeberg. Stenbäck, Topelius, von Qvanten, Wecksell, Tavaststjerna, Lybeck /
192

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zachris Topelius - Ur Sägner i dimman - Brita Skrifvars

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Jag känner icke herrn där. Jag har aldrig sett honom.
Hvad angå hans pengar mig?”

”Nej, hör på den!. . . Skrifvars . . . herr Skrifvars, säg
då, att det är ni! Det är det långa skägget och er fördömda
rotvälska som göra, att er hustru icke känner igen er.”
”Men det är inte möjligt du mig inte igenkänner,” återtog
sjömannen, slagen af det kalla förakt hans hustru visade
honom. ”Jag är ju din husband, din boy, din old little Erik.
Och du är min hustru, my pretty wife.”

Brita vände sig om.

”Är han min man, den där,” sade hon till länsmannen,
och hennes drag hårdnade mer och mer, ”är han min man,
så måste han veta hvad där står på kompassen.”

”Där står Oföränderlig,” sade Erik med låg röst.
”Aha!” skrattade Black, ”nu beslog han er!”

”Och är han min man, så måste han veta hvad han
sade mig, när han gaf mig kompassen.”

”Jag dig sade: förrän han pekar söder, jag aldrig dig
svika.”

”Det slår in, Brita, det har ni själf berättat mig. Fulla
bevis och laga skäl!” utropade länsmannen triumferande.

Kvinnohjärtat uttog sin rätt. Det kalla föraktet begynte
lämna plats för en sjudande vrede. Hon fortfor:

”Och om han nu sagt det, den uslingen, som säger sig
vara min man, hvad har han bevisat? Har nålen vändt sig
mot söder, eller hvaraf kommer det att herrn där icke på
femton år kommit ihåg att jag fanns i världen? Å, blygs,
befallningsman! Vet ni hvad det är att lofva hvarandra trohet
i lust och nöd? Vet ni hvad det är att vara sorgsen och
öfvergifven, fattig och sjuk, att se sina barn hungra och frysa,
vara utan tak, utan bröd, utan vän, med Guds dom öfver
sig, människors hårdhet omkring sig och grafven för sina
fötter? Det förstår ni icke, hjärtlösa människa! Om ni
förstode det, skulle ni också förstå hvad det är att i sitt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:44:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/252/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free