Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zachris Topelius - Ur Sägner i dimman - Brita Skrifvars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rättvisans sida; han skulle tukta alla vingskjutna öfverstar
och halsstarriga kvinnfolk, för att icke tala om min fars
tredskande gäldenärer, hvilka den aftonens ärende egentligen
gällde . . .
Den uppståndne Erik Skrifvars’ återkomst från
Amerika blef snart ett allmänt samtalsämne på orten. De fleste
tyckte, som länsmannen, att den dåraktiga hustrun bort med
öppna armar mottaga en rik man, och menade att hon skulle
nog ångra sitt högmod, innan han reste. Det gjorde hon
likväl icke. Mannen bodde några dagar i en granngård och
fick icke vidare inträda till hustrun. Sonen hemkom med
Argo, fick omfamna sin mor och lära känna sin far. Knappt
en vecka efter det besynnerliga mötet reste Skrifvars, åtföljd
af båda barnen, till Helsingfors, hvarifrån han sedan med
sonen begaf sig på återväg till Amerika. Från denna tid har
jag icke hört något vidare om honom. Han hade rest så
stukad, som en lyckoriddare någonsin blifvit det, men det
är väl möjligt, att hans lätta natur fick makt öfver honom,
när han återsåg hafvet. Alla sjömän känna inom sig något
af vågens oroliga lynne; ankaret för i dag håller icke mera
sitt fäste på redden i morgon. På landbacken längtar en
sjöman till sjön och på sjön till landet. Hvem är trofast?
Klippan. Men hvilka bränningar!
Längre fram på sommaren återfick Brita Skrifvars sin
dotter med friska ögon. Det var en solglimt! Modern fortfor
att väfva och besökte vårt hus alldeles som förr. Sluten inom
sig hade hon alltid varit; mycket mindre fick man af henne
ett ord om det nya skifte hon genomlefvat. På närgångna
frågor svarade hon:
”Fråga det rö, som växer på stranden! Sådana äro vi.
Gud är trofast.”
Mot all förväntan skulle Brita upplefva ännu ett skifte
i sitt tysta och arbetsamma lif. Öfverste Richardson hade
bevittnat hennes möte med mannen. Från den dagen såg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
