Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Josef Julius Wecksell - Tyrannens natt - Reminiscens från Piruvuori
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Blek springer kungen ur bädd så snar,
allt är försvunnet, det ljusnat har —
än bordet oskadd hans krona bär
och lika blodröd hans mantel är.
* * *
REMINISCENS FRÄN PIRUVUORI.
I tusen stycken ligger fjället splittradt,
och tusen år ha stenarna förvittrat,
men än de lika hemskt och hotfullt stupa
uppå hvarann i dalen ned, den djupa,
där block på block i vild oordning ligga
och om en oträngd plats förgäfves tigga.
Där stå de liksom grafvar och ruiner.
I halft förvissnad tall en vindkår hviner,
i rämnorna roffåglar byggt sig nästen;
här smyger vargen, kända vintergästen,
i bondens stall, han tar där hvad han kräfver,
här blodig matta sen på drifvan väfver.
Och sommarsolens glans, som vänligt skiner,
kallt återkasta klippornas ruiner;
förgäfves vinden mull i rämnan sopar,
ur hvilken våren blommor små framropar.
I mörka djupet, som därunder grinar,
allt ramlar ned och själfva mossan tvinar;
så skall det evigt stånda sönderstyckadt,
blott af sin egen hemska skönhet smyckadt.
Ruiner, mänskohand ej vid er rörde,
när er man skapade och er förstörde —
men här har mörkrets ängel stått på fjället
en gång och sett hur soln gick upp kring stället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
