Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Josef Julius Wecksell - Finska vikens klippor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
o, fick jag bjuda min dolda skatt
till lugna hyddornas värn!
O, fick jag resa ett altar opp
mot himlens strålande blå
och lyfta högt på min stolta topp
mot gudar mänskorna så!
Men stum med kinden af tårar kysst
stod Väinämöinen allen;
i ödets stjärnor han läste tyst
och sade sörjande sen:
Här skola tusende hjärtan slå
i hög och strålande brand,
och ödslig, mörk är din lott ändå,
mitt unga älskade land!
Ty drömmande på din unga strand,
du mö ur vågorna blå,
en morgon vakna du skall i band,
i sekler sörjande stå;
i sekler vänta din frihet än
med stilla kämpande bröst;
o, äg då ljuft uti kärleken
af ädla söner en tröst!
Dock bäfvar du för ditt öde, säg,
vill förr du dö utan namn,
välan! — den bölja, hvarur du steg,
har kvar sin eviga famn. —
Men stum stod furan i skogen grön,
och fjällen, sjöarna blå.
Blott strandens klippor i trotsig bön
till Väinö talade så:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
