Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl August Tavaststjerna - Ur Dikter i väntan - Transitofart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur DIKTER I VÄNTAN.
TRANSITOFART.
Det är frost och vinterskymning öfver Stockholms stad,
uppåt Söder tändas ljusen, blinka rad på rad,
djupt inunder ligger kajen i elektrisk, hvit belysning,
medan strömmen uti slussen hindrar Mälarvattnets frysning,
Öfver hamnen rufvar mörkret, kolsvart i kontrast
mot den frost, i vinterliggarns tågverk hängt sig fast.
Som det tycks oändligt fjärran Blasiiholmens lyktor flämta,
och på Skeppsbron, under väntan, några tullbetjänter skämta.
Orofulla, svarta böljor vagga strandens ljus,
där det flyter såsom olja öfver deras brus,
men en liten skeppslanterna drager ut sin egen strimma,
där man redan uti mörkret dofva kolfslag kan förnimma.
Och det växer fram ett skeppsskrof, rimmigt, frostigt hvitt,
frusande i moln af ånga, nästan bortskymdt tidt.
Hvitförsilfradt tågverk blänker af millioner iskristaller,
när ifrån elektrisk lampa spökhvitt sken på prakten faller.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
