Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl August Tavaststjerna - Ur Dikter i väntan - En patriark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han glömmer de sjuttio åren
för solen, för värmen och våren,
ty fjärden är rensad från isen,
som senaste sydliga brisen
dref ut genom sundet i går.
Där han ibland asparna sitter,
han hälsas af fåglarnas kvitter
och böljornas soliga glitter
hvarenda en gryende vår.
Han hyllas igen af naturen,
från Pompe, på språng i tamburen,
till fjärlarna ute på marken,
som fröjda sig att patriarken
ännu är den främste bland dem;
hans holme, den lilla och kära,
vet hålla sin gamle i ära
och tolka hans mästares lära
omkring hans lyckliga hem.
Ty kärleken lefver därinne
helt tyst i sitt vänliga sinne,
den ler ej så soligt som våren,
den vördar de hvitnade håren,
och hyllar dem stilla och lugnt,
i hvardagens fredliga timmar,
kring studielampan, som glimmar,
helt mildt uti luften den simmar,
när åldringen skrifvit till punkt.
* * *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
