Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl August Tavaststjerna - Ur Dikter i väntan - Min skyggaste tanke - Nocturne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af lyckan, som första kärlekens var;
— en skimrande värld, som glömt sig kvar,
du stänger hos dig nu inne!
Och kan du med joller och älskligt smek
den flyktingen bringa att stanna,
så slumrar likt barnet du in i din lek,
och ler än i drömmen lycklig och vek,
med glättad och molnfri panna.
NOCTURNE.
Jag vill i den mörknande sensommarnatten
med skälfvande måne på strimmande vatten,
längs stigen vid stranden bland snåren dig föra,
där ormbunken lyssnar och granen har öra,
där allt är så stilla att böljornas tassel
blir högljudda strofer ur alar och hassel,
där dagern är mystisk på stenarnas mossa,
och skuggorna locka en rysning af frossa . . .
Jag vill att du vaggar den vakande hågen
helt sakta i takt till den talande vågen,
jag vill att du mänger ihop med ditt väsen
de flyktiga dofter från bladen och gräsen,
jag vill att med sinnen, som sällsamt förnimma,
du smälter i samklang med kärlekens timma;
af vågsorl och vällukt och skogarnas ro,
jag slår, för två hjärtan att mötas, en bro.
Då skall jag, med allt hvad jag innerligt äger,
en hyllning dig bära för kärlekens seger,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
