Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl August Tavaststjerna - Ur Laureatus - Sollefteå - Sommarnattskymning i högfjällen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kom, min fe, som skänkt mig det högsta bästa:
ögats skönhetssyner och hjärtats fröjd,
— du är den, som måste med diktarn fresta
ögonblickets fullhet på lifvets höjd!
Jag vill stilla tacka dig i den stilla
underbara natten, som nu är vår,
den är ingen dårande tankevilla,
som med morgonsolen igen förgår.
Den är tvenne lyckliga hjärtans lycka,
den är lifvets skönhet, som ger sig själf.
Se, vår norna önskar vår lefnad smycka
med en äkta pärla ur Norrlands älf!
Fröja själf vill visa sig oss bevågen,
virar af konvaljer de väna band,
hvilkas doft skall stanna oss kvar i hågen
som en fläkt af sommar i sälla land.
Fjorden i djupet blånar i fjärran,
kring om oss fjällar och öfver oss sol!
Jag har lagt armen omkring dig i kärran,
snuddar med läppen vid barmens viol.
Lyckliga rymmare, dårar som våga
gripa i flykten hvad lifvet har bäst,
känna vi känslornas kväfvande råga...
Sätern, den skymtar, och där blir det fest.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
