Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl August Tavaststjerna - Ur Kapten Tärnberg - En julotta i barkbrödets Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ändtligen är Antti färdig med sina skidor, han bär dem
ut i farstun, kommer igen och ber hustrun kort om att
ställa i ordning deras största och hvitaste mjölsäck. Sedan
går han upp på ugnen för att lägga sig.
”När skall du bege dig af?”
”Sörj inte för det! Du har bara att bry dig om att
jag hämtar mjölet ordentligt hem.”
Litet senare försökte Anna blidka sin man genom att
vädjande lägga sin hand på hans arm, där han låg och
låtsade sofva. Men den fick bli liggande där.
Följande morgon, så tidigt att morgonstjärnan ännu ej
är uppgången, glider Antti i den smällkalla, stilla och
stjärn-blinkande natten tyst som en skugga utför skogsstigen, som
för ner till tjärdalen och vidare till grannbyn. Han hade
stigit upp och gjort sig i ordning för färden utan att störa
familjens sömn. Endast hans mage skrek mot hans vilja så
högt, att han fruktade den skulle väcka hans hustru. Men
så drog han på sig sin korta, nya, hvita fårskinnspäls, spände
sitt bälte stramt om lifvet, skar sönder sista resten af sin
bladtobak till vägkost, tände sin pipa och gick. Han valde
ut sin största, järnskodda skidstaf, ty i år gingo vargarna
i skockar redan före jul.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
