Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl August Tavaststjerna - Ur Lille Karl - En natt på isen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han fick reda på hvem som var i antågande. Därpå
skymtade ljus mellan stammarna, och de åkte ut från tallskogen,
fram genom allén, ackompanjerade af hundskallet. När de
skulle in på gårdsplanen mellan grindstolparna, som stodo
där halfdrunknade i drifvorna, mötte dem Kastor med en
attack på hästen. Strax därpå kände han igen Karls röst,
och hans ilska gaf rum för en glädje, så full af vänlighet och
så våldsam, att Karl hade all möda att hindra honom att
slicka sig i ansiktet. Han gjorde höga skutt kring släden och
upp i den och fägnade sig så öfver deras ankomst, som aldrig
någon människa ännu gjort eller kommer att göra.
Lockad af bjällerklangen och Kastors glädjetjut, kom
tjänstflickan Greta ut i farstun med ett ljus i handen. I
tamburfönstret såg Karl spejande ansikten, och när de stannade
framför trappan, dykte hushållerskans gamla vänliga ansikte
upp strax bakom Gretas, och ljusskenet föll varmt på hennes
fina rynkor och slätkammade, gråsprängda hår. Hans äldsta
syster nästan sprang utför trappan och ropade:
— ”Karl —! Är du redan här! Kära Karl,
välkommen !”
Efter henne kommo de andra systrarna ut i den kalla
vinterkvällen, utan att ha hunnit taga på sig en schal en gång.
Men pappa blef kvar inne i tamburen och bolmade tobaksrök
mot rutan. Hans flintskalle glänste i taklampans sken, och
genom de öppna dörrarna slog i ett moln af imma hemmets
välkomsthälsning ut emot Karl. Den kom i en varm doft af
julklappslack, skurning och vörtbröd, och han var särdeles
känslig för den efter sin långa färd i kölden. Med förtjusning
igenkände han sedan, starkare än alla andra, den egendomliga
lukt, som bara fanns hemma hos dem, som var ingrodd i
möbler och kläder, som hörde till hemmet och familjen, och
som icke fanns annorstädes i hela världen. I den doften slog
hans barndom honom till mötes med hemmets hela trollkraft
och innerlighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
