Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mikael Lybeck - Ur Dikter II - Den dödsdömda tanken - Till lifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mästerman lille, jag kan ej dö,
kan ej, om äfven jag ville.
Fåfängt jag slitit och sliter spö,
tag till bilan — din bila är slö:
akta dig, mästerman lille!
* * *
TILL LIFVET.
Hotfullt högt dina vågor gå,
lågt du ställt mig i dalen.
Vågor stora och vågor små,
tydliga ord I talen!
Lifvets larmande
flod skall rinna
öfver gruset af dag, som är.
Ej förbarmande
vill jag vinna —
och din ynnest jag ej begär.
Trött jag stannat vid dessa bräddar,
där för natten jag funnit strand.
Djup är fåran — och sorgen bäddar
så förunderligt tryggt ibland.
När din stigande,
starka bölja
far den ensliga ön förbi,
skall min tigande
blick den följa,
men åsido jag själf förbli.
Utan längtan och utan saknad
mot en kommande dag jag ser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
