Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
——’—’—–––––––––––-■––––-~=1&
Samuel von Triewald
6. TILL KONGL. SEKRETERAREN C***
jMED ETT POEM, »ADELNS FÖRSTA HÄRKOMST»,
UTUR DANSKAN ÖFVERSATT].
Jag minns ännu, min bror, helt väl
det löfte, som jag dig för tämlig tid sen gjorde,
att när hos mig en gång jag skaldedrift försporde,
i lofligt skämt framdraga några skäl,
att därmed det förakt till billigt löje göra,
som gamla adeln städs plär mot den unga föra.
Du vet på hvad för sätt ett folk, oss närmast bor,
bragts under envåldsok ovana nacken böja.
Det nu med svidand’ bröst och mycket svartsjukt öga,
kanske, den frihet ser, som bland oss svenska gror.
Ty ock en dansk med skicklig näfva
mig den uppränning gaL hvarpå jag dristat väfva.
Med detta förord dock min skrift nu sändes dig,
att mer den med förnufts än vänskaps ögon skåda,
på det insmugna fel ej må vid verket låda:
de pläga för din syn helt fåfängt gömma sig.
Jag lär då först det rätta nöje smaka,
när jag af dig det svaret får tillbaka:
"Den raden har du satt för blotta rummets skull;
här synes tankan falsk, där ordasättet tvungit;
här lider svenskan nöd, så har Rudeen ej sungit;
det ordet fåfängt står, att göra versen full.”
Den blott, som jag, för ro skull plägar skrifva,
tål väl att vänligt rättad blifva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
