Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
&- ■■ Äsi3r Allstäds godt men hemma bäst “Ö
God var han, och godt han nöt,
när han här fick gästa;
men när han sin vandring slöt,
fick han där sitt bästa.
Här var godt, när som hans själ
vakade för fåren
och så mången syndaträl
drog från villospåren.
Dock mår han där allrabäst,
hvar med fåren sina
han, en konung och en präst,
i Guds hem får skina.
Detta hemman var så kärt,
att han intet sänkte
själen ned i det, som värdt
tycktes här och blänkte.
Detta hemman var hans fröjd,
när hans kropp sågs tvina,
och gjord’ inre mänskan nöjd
vid den gamlas pina.
Fåren vittna med en röst:
”Herden vår var goder.”
Vänner slå sig för sitt bröst,
att de mist en broder.
Herrans tempel ser sin präst
ängsligt från sig tagas.
Utaf klämda makan mest
maklös man beklagas.
Dygden skrifver på dess mull;
dödsens skuggor gömma
gamla världens äkta gull.
Ryktet skall ej glömma
i de frommas ärebok
vår Tillæus pränta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
