Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8=
Öfver Förgängligheten
Hon möter mig, då jag om våren
i gröna lundar fröjdar mig,
och ropar: ”Käre du, se fåren,
hur de gå här och roa sig!
Men huru länge de ha grödan,
de med sitt lif betala födan.”
När jag om sommarn ljufligt kväder
och uppå jordens fägring ser,
förgängligheten till mig träder
och mig en bruten blomma ger.
Därmed hon äfven mig påminner,
att all vår glädje så försvinner.
När hösten skakar ur sitt sköte
dess mogna frukters ymnoghet,
gör mig förgängligheten möte
och visar mig min vansklighet.
Som mogna äpplen nederfalla.
så faller jag, och mänskor alla.
Förgängligheten är en kärra,
som uselheten själfver kör;
fri skjuts gifs här för fru och herre
allt ända fram till grafvens dörr.
där ädel vapnet kastar af
och tiggarn lägger ned sin staf.
Här släpper rikdom pungen neder;
här mister fetma märg och hull :
här starklek hand och fot utbreder;
här trycks vältalig mun i mull;
här tappar jungfrun allt sitt tycke,
fast vor’ hon skönhets mästerstycke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
