Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
0=
—ulk
Olof von Dalin
3
att bida du näppligen vågar.
Du blygs, och du törs icke möta hans syn,
du flyr honom litet, men vill dock ej sky’n;
så tappert tillbaka du tågar.
Du tar dig ett stormodigt anletes skick,
att visa du är lika nöjder,
men märker dock efter till ringaste prick,
till hvem den andre är böjder.
Och talar han till dig, så blir du helt stam;
nog blir du vältalig, men får det ej fram:
på kindren din mening blir röjder.”
”Allt nog,” sad’ herdinnan, ”jag vet och förstår.
Är detta det onda du menar?
Jag känner det hundrade gånger hvart år
i bröstet som pilar och stenar.
Nå, så kan jag säja ... är det vara kär?
Du känner väl Damon? Just honom det är,
som jag mig så hemligt förenar.”
Ack, stackars Filemon, hur blef du bestört,
när flickan det ordet utsade!
Du rodna’ i ögonen liksom en mört
och hufvud i bröstet nedlade;
din kärlek förlorade all sin latin,
du tänkte här segra, men mödan var din,
en annan belöningen hade.
För Damon, som då låg och sof under träd,
skull’ du dig den gången så smycka.
Så rasar vårt öde! Du sådde din säd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
