Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag vet ej hvart de famla,
som er för gamla ta;
nej, vi ä’ rätt de gamla,
den äran få vi ha.
Vår värld sig nu beropar
på ålder, klok och stolt;
I voren unge glopar,
då världen gick i kolt.
I lefden som i dvala,
enfaldigt, fromt och fritt:
knappt vissten I omtala
det kära mitt och ditt;
er rang, er plats, ert bästa,
allt lät ni gå förbi,
och hvar en var er nästa,
som skapad var som I.
Men att man så förliktes,
förtjänar näppligt tack:
på gods ej mycket sniktes;
där mest var fattigt pack,
där kunde ro ej fela,
ty den om intet rår,
har ingenting att dela
och sällan trätor får.
Där blott förtjänsten lyste,
där var strax adlig hjälm;
och den blott skrymtan hyste,
den var hos er en skälm.
Den blott till dygd var födder,
den var af kungligt blod,
och fast han kom från slödder,
så togs han dock för god.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
