Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
$======= - T- ––—-
Den unga Herdinnan Dorillas Kväde
Af honom själf tvärtom jag dömer,
när jag ser
sinnenas oro, som han glömmer
kväfva ner.
”Kärlek,” han säger, helt betagen,
”öfvar vårt vett fullkomligt väl.”
Däri jag ser mig ock bedragen,
ty hans själ
yrar och drömmer hela dagen
fjolligt gräl.
När han min hy med liljan parar
och talar om min fägrings prakt,
har han ej,’ när den stunden varar,
hörselns makt,
men kallar, hvad jag höfligt svarar,
blott förakt.
Och fast han sett mig ofta gråta
lammen, som kommit ur min vård,
fast jag begrof med ögon våta
lilla mård,
kallar han mig — hur tycks det låta?
grym och hård.
Därför jag tror, att denna branden
kväfver båd minne, mod och vett.
Herden, som söng vid klara stranden
allt i ett,
tiger nu, sen i kärleksbanden
han sig gett.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
