Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Har du dig sträckt till tid och rum?
Är du en enhet eller delar?
Jag bäfvar, mod och sansning felar;
min fråga gör mig stel och stum.
Min tankefart kan dig ej finna,
ditt anlet kan ej någon se.
En ändlig kraft, hur kan den hinna
att ljus om en oändlig ge?
Den. som dig ser, kan icke lefva,
det är: de sig i mörker vefva,
som gudomsdjupet gå för när.
Här skapadt vett förgås och hisnar,
som veka blomman dör och vissnar,
när solens brand för häftig är.
Skall då för oss en sanning gömmas.
som närmast rör vår sällhets grund?
Skall tankan till en hvila dömas,
som ökar hennes plågostund?
Dess kraft, den hon ej vågar spänna,
af dig så mycket borde känna,
som till dess eget väsen hör.
Åt oss, som du ett lif har ämnat,
ack! vore det för mycket lämnadt
att se hvad mål du satt dig för?
Men i ett moln du dig fördöljer.
En skymt, som strålar genom skyn,
jag i en oviss kosa följer,
där jag är styrd af din Försyn.
Det är det enda tankan fattar,
det namn af dig jag dyrast skattar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
