Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ff––––––––––-..................................
Hedvig Charlotta Nordenflycht
Jag var från deras öfning skild.
Min enda ro var Damons bild.
Än gaf jag på ett tycke akt,
som ger hans själ en lycklig dager;
än kände jag den dolda makt,
som lika sinnen sammandrager,
och framför allt i väsen, vett
en dygd. som ej sin like sett.
Så klädde kärlek in de band,
som för vår syn han plägar binda;
ty hjärtat han ej fängsla kan,
förrn sig förnuftet fått förblinda.
Nu ser jag Damon som han är
och ej hans dyrkan mer begär.
Jag har min hälsa fått igen,
men Damon skall därvid ej mista:
jag älskar honom som en vän,
men plånar evigt ut en lista,
där han af allt, hvad jorden bar,
fullkomligast afmålad var.
Han har som andra dygd och fel,
men liflig själ och ädelt hjärta.
Att i hans vänskap äga del
jag söka skall, men utan smärta.
Ej mer mitt sinnes nöjda skick
skall grundas på en ljuflig blick.
"Ack!’’ säger någon kärleksslaf.
"du nekar dig den största gåfva :
den sällhet vet du icke af,
som lycklig kärlek plägar lofva."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
