- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 3. Frihetstidens poesi.Triewald, Lohman, Dalin, fru Nordenflycht, Creutz, Gyllenborg, Bergklint /
184

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hedvig Chari

till mina plågors längd har dubbelt väpnat sig.

Än härskar stormens gud och skyn med böljan hotar;
än rustar kölden sig och vågens snällhet motar.

De strida med hvarann och ömsom lika rå.

Skall då ej en af er, 1 grymma! seger få?

Den natt, när blåst och brak besvärar andras öra,
då söfver hoppet mig: i drömmen tycks mig höra
en svag, bedräglig is af stormen sönderslås,
och årans välde snart på vattnet återfås.

När Bore, klädd i snö, begynner häftigt rasa,
gör heta blodet stelt och väcker köld och fasa,
då först mitt ömma bröst en dubbel värma får :
jag ser, hur Adil trygg på vågen till mig går.

Med dessa ljufva hopp hvar dag min längtan dårar.
Förtärd af åtrås eld och ändtlig trött af tårar,
i fruktans bleka famn jag redan dignat ner:
jag är ett ängslans rof, jag hoppas intet mer.

Du starka segergud, som allting öfvervinner,

som härskar, när du stängs, och aldrig hinder finner,

som ser naturens allt uti din lydnad stå,

säg, kärlek! kan du ej på storm och vinter rå?

Hvad kan din dolda kraft för under icke göra!

Du, som än dristat dig att Hildurs hjärta röra.

Det hjärtat älskar nu, som hade till sin borg
dygd, vänskap, vishets ro, förfarenhet och sorg.

Ej någon dödlig mer må sig till motvärn ställa,
när dessa vapens makt mot kärlek intet gälla.

Natur! det ömma bud, som du i hjärtat skref
mot konst och våld och tvång, så outplånligt blef.
Men är det ock ett fel att älska och att röras,
en plikt, att hjärtats lag af vanans skall förstöras?

Du falska föredom, som härskar tusenfaldt,
att ställa dig tillfreds, har Hildur vågat allt.

Så länge har hon stridt med all sin tankegåfva,

.O ITA N ORDEN FLYCHT

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:40:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/3/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free