Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
––––––––––––––––––: ■ ––-—^
Gustaf Fii.ip Creutz
2. SOMMARKVÄDE.
Så har jag på mitt öde vunnit,
fast morgonåldern än är kvar,
och denna tysta dalen hunnit,
som gräns för all min önskan var.
Hvad ljuflig känsla hos mig väcker
det friska gräs, som mig betäcker,
där jorden blomstras kring min kropp
och täta alar mig beskärma,
att ej af sol och kvalmig värma
jag nödgas maktlös gifvas opp.
Mitt forna lugn, min frihet vaknar
och retar upp min kväfda smak.
Jag de förrädska nöjen saknar,
som skymta under gyllne tak.
Ack usling! du som hellre väljer
de rum, dem makt åt högmod säljer,
där fruktan fridens ställen tar;
där blott en dunst den ljungeld tänder,
som redes till af mänskohänder,
och ingen hydda ger försvar.
Min mun med vällust jorden nåkar
och kysser denna hulda mor.
Allt hvad mitt nöjda öga råkar,
allt gör min tanka mera stor.
En alm till medelskyn sig höjer,
den nordens storm förgäfves böjer;
i källans sköt dess afbild trycks
där den sin längd åt djupet sträcker
och ned till andra världen räcker
samt hop med molnen simma tycks
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
